Om alla otaliga matprogram
Det här inlägget kommer inte att baseras på någon nyhet, men likväl är det en ständigt aktuell debatt. 2000-talsmänniskan gillar matprogram på TV. Det räcker i princip att kolla på det oändliga utbudet, med alla Jamies och Gordons och Tinas hit och dit. Matprogram säljer. Men vad är det egentligen som driver på det här outtömliga suget efter TV-kockar och matböcker som heter "A piece of cake"?
En sak vi direkt kan utesluta är ju att folk faktiskt vill ha recept på "fräsch mat" eller att de vill "få inspiration". Snabbmat och restauranger är populärare än aldrig förr, och kunderna rusar till ICA och Konsum när de säljer fem Findus portionsrätter för 95 riksdaler banco. Nä, snarare tror jag att det beror på att medelklassen blir allt större. Detta leder i sin tur till att det blir allt viktigare för medel-svensson (som numera alltså inte är arbetare utan snarare typ försäljare av försäkringar på Trygg-Hansa eller "konsult" på nåt medelstort företag i någon medelstor svensk stad, typ Växjö). Det viktigaste är inte att man själv mår bra utan det viktigaste är att man ser framgångsrika ut i andras ögon.
En av de sätt vi definierar oss som människor på i det moderna samhället är mat. Genom att laga avancerade maträtter och vara vinkunniga tror vi att det gör oss lite bättre i andras ögon. Det är viktigt att vara uppdaterad med det senaste inom matvärlden. Man kanske inte tycker om pesto eller mörk choklad, men pinar glatt i sig det eftersom man tror att det gör en till en bättre människa i andras ögon. Andra saker som är viktiga är att använda sig av "rätt" olivoljor, beställa en dubbel machiato con leche med en halv espresso på caféet och kanske åka på semester till Toscana.
Naturligtvis måste maten som äts kompletteras med saker runtomkring själva maten. Det är viktigt att ha en pastamaskin (trots att man naturligtvis aldrig använder den (och innan jag får några gliringar så kan jag avslöja att jag använder min egen pastamaskin på regelbunden basis)), nytt knivset från Global för 8000:- och så vidare. Sen kommer det viktigaste: kokböckerna. Folk tror inte att det går att beskriva värdet av att ha lite kokböcker av typ Jamie Oliver eller Paolo Roberto (som är cool på det där härligt charmiga osvenska sättet) väl synliga i köket. Naturligtvis används inte heller dessa annat än i absoluta undantagsfall.
Så varför är då matlagningsprogram på TV så populära? Jag tror att det beror på samma anledningar som trollkarlar eller professionella fotbollsspelare är populärt att titta på - vi vet att vi aldrig skulle klara av det själva, men det är ändå trevligt att se professionella människor utföra sina yrken, så också med mat. Dessutom är det ju mysigt att ha något att se på medan man drar i sig sin Ristorante-vesuvio. En annan faktor som jag tror spelar in är kockarna i sig, och därför tänkte jag ta några exempel. Vi på Fort Vauban måste givetvis framhäva Per Morberg som tv-kock. Varför är han så populär? Jo, de manliga tittarna gillar honom för att vi vill vara som honom - lite burdus, maskulin, såga i stora köttstycken, laga rustik mat och så vidare. Kvinnorna i sin tur tittar just för att de fantiserar över hur det skulle vara att vara i närheten av Morberg, just för att han är en sån karlakarl.
En annan TV-kock är ju Nigella som-jag-aldrig-kommer-ihåg-vad-hon-heter-i-efternamn. Här är rollerna ombytta mellan de manliga och kvinnliga TV-tittarna. Det är rätt uppenbart varför vi män tittar - det är svårt att tänka sig en mer sensuell och yppig kvinna. Hon anspelar så mycket att det närmast blir genant. Kvinnorna i sin tur tittar för att de vill vara som Nigella, eftersom alla männen älskar henne. Ungefär samma får väl gälla för vår kvinnliga motsvarighet, Leila (apropå henne så finns det en Facebook-grupp som heter "Vi som vill se Leila slicka skålen", det tycker jag är lite roligt). Det är mina fem cent. Ska försöka hålla igång frekvensen på inläggen lite bättre, lovar!
/Bylla
En sak vi direkt kan utesluta är ju att folk faktiskt vill ha recept på "fräsch mat" eller att de vill "få inspiration". Snabbmat och restauranger är populärare än aldrig förr, och kunderna rusar till ICA och Konsum när de säljer fem Findus portionsrätter för 95 riksdaler banco. Nä, snarare tror jag att det beror på att medelklassen blir allt större. Detta leder i sin tur till att det blir allt viktigare för medel-svensson (som numera alltså inte är arbetare utan snarare typ försäljare av försäkringar på Trygg-Hansa eller "konsult" på nåt medelstort företag i någon medelstor svensk stad, typ Växjö). Det viktigaste är inte att man själv mår bra utan det viktigaste är att man ser framgångsrika ut i andras ögon.
En av de sätt vi definierar oss som människor på i det moderna samhället är mat. Genom att laga avancerade maträtter och vara vinkunniga tror vi att det gör oss lite bättre i andras ögon. Det är viktigt att vara uppdaterad med det senaste inom matvärlden. Man kanske inte tycker om pesto eller mörk choklad, men pinar glatt i sig det eftersom man tror att det gör en till en bättre människa i andras ögon. Andra saker som är viktiga är att använda sig av "rätt" olivoljor, beställa en dubbel machiato con leche med en halv espresso på caféet och kanske åka på semester till Toscana.
Naturligtvis måste maten som äts kompletteras med saker runtomkring själva maten. Det är viktigt att ha en pastamaskin (trots att man naturligtvis aldrig använder den (och innan jag får några gliringar så kan jag avslöja att jag använder min egen pastamaskin på regelbunden basis)), nytt knivset från Global för 8000:- och så vidare. Sen kommer det viktigaste: kokböckerna. Folk tror inte att det går att beskriva värdet av att ha lite kokböcker av typ Jamie Oliver eller Paolo Roberto (som är cool på det där härligt charmiga osvenska sättet) väl synliga i köket. Naturligtvis används inte heller dessa annat än i absoluta undantagsfall.
Så varför är då matlagningsprogram på TV så populära? Jag tror att det beror på samma anledningar som trollkarlar eller professionella fotbollsspelare är populärt att titta på - vi vet att vi aldrig skulle klara av det själva, men det är ändå trevligt att se professionella människor utföra sina yrken, så också med mat. Dessutom är det ju mysigt att ha något att se på medan man drar i sig sin Ristorante-vesuvio. En annan faktor som jag tror spelar in är kockarna i sig, och därför tänkte jag ta några exempel. Vi på Fort Vauban måste givetvis framhäva Per Morberg som tv-kock. Varför är han så populär? Jo, de manliga tittarna gillar honom för att vi vill vara som honom - lite burdus, maskulin, såga i stora köttstycken, laga rustik mat och så vidare. Kvinnorna i sin tur tittar just för att de fantiserar över hur det skulle vara att vara i närheten av Morberg, just för att han är en sån karlakarl.
En annan TV-kock är ju Nigella som-jag-aldrig-kommer-ihåg-vad-hon-heter-i-efternamn. Här är rollerna ombytta mellan de manliga och kvinnliga TV-tittarna. Det är rätt uppenbart varför vi män tittar - det är svårt att tänka sig en mer sensuell och yppig kvinna. Hon anspelar så mycket att det närmast blir genant. Kvinnorna i sin tur tittar för att de vill vara som Nigella, eftersom alla männen älskar henne. Ungefär samma får väl gälla för vår kvinnliga motsvarighet, Leila (apropå henne så finns det en Facebook-grupp som heter "Vi som vill se Leila slicka skålen", det tycker jag är lite roligt). Det är mina fem cent. Ska försöka hålla igång frekvensen på inläggen lite bättre, lovar!
/Bylla
Om att göra nått, eller bara skita i det
Libyen går mot kollaps, al-Qaida, Khaddaffi, Legoland osv. och vad gör Sverige? Just nu inväntar vi här i höga nord, som ni borde veta eftersom ni borde följa nyheterna, en inbjudan från NATO att skicka ner ett bidrag bestående av JAS samt till de tillhörande markpersonal. Att vi bara sitter och "idlar i chatten" och väntar på att den snyggaste bruden ska adda oss på MSN eftersom vi lämnade en lapp med våran mail i hennes skåp betyder ju inte att det blir så? Nu kanske hon är sugen på att, ja, ha lite kul och testa att se förbi... ja ni fattar vars ja vill komma. Vi väntar istället för att agera.
Ska nu NATO leda detta, ett möjligt missionsområde där vi kan utgå från baser i ett annat EU-land, och har möjlighet att ge våra piloter (som lider brist på flygtimmar) väldigt bra rutin och ett tillfälle att testa om den svenska utbildningen håller när det smäller, varför gör vi inte det? Uppenbarligen tycker ju folk illa om diktatorn Khaddaffi och tycker han är elak som dödar sitt eget folk. Jag tycker vi borde skicka ner flyg, varför inte? Vi har trupp i Afghanland och båtar som cruisar i Adenviken, varför inte låta flygvapnet få göra nått för en gångs skull och skulle det nu finnas piloter som vägrar åka av andra skäl än typ: sjukdom, familjeproblem m.m. så borde dom... få sparken, ungefär som att folk ur armén/flottan får det om dom inte ställer sig till förfogande för utlandstjänst.
Kanske är detta också sista gången USA tar taktpinnen i ett problem som rör Europa, kanske låter dom oss sköta våra egna problem för en gångs skull, så vi får se hur mycket vi kan lita på tyskar, greker, italienare, spanjorer, portugiser, österrikare m.fl. Kanske går det mot en Brave New World med nya maktförhållanden där Kina/Ryssland/Indien börjar intressera sig mer och mer för Europa och våra förehavanden? Vill vi byta republikaner mot markands-kommunister, it-service eller babusjkor?
Sitt lugnt i båten eller utrusta din egen privat-milis i Höganäs, valet är ditt! Själv tycker jag det är rätt skönt att Frankrike verkar höjja tonen mot arabländerna, i vilka flertalet dom varit med att skapa situationer, men men, historien upprepar sig ju aldrig.
//Joppe
Om en synnerligen högst tveksam yrkeskår
Det borde vara välbekant för de flesta att svenska "journalister" når nya lågvatten varje dag. Borta är den tid då journalisterna ville göra något nyttigt för samhället med hjälp av grävande journalistik. I stället handlar det mesta idag om vad Linda Rosing (eller vad hon heter numera) ligger med för killar, eller om att Lasse Berghagen slagit en drive genom tre länder. För att inte tala om alla sexpräster, spritfester, sexattacker, bombchocker och porrkamper förstås. För att illustrera denna dekadens ska jag exemplifiera med några rubriker från Sveriges (otroligt nog får man säga) mest lästa dagstidning:
"Dynazsty om sin kupp i Melodifestivalen"
"Sexfrågan från Anrell som chockar FBK:s Dick Axelsson"
"Så maxar du din fettförbränning"
"Stjärnan tvingades använda peruk - mellan benen"
...och så vidare ad perpetuum. Jag tror knappast att det var detta Lars Johan Hjierta en gång i tiden förväntade sig att tidningen skulle se ut.
Men i alla fall. Anledningen till att jag kom att tänka på dessa patetiska människor är de här två bilderna (tack till A som uppmärksammade mig på dessa!):
"Dynazsty om sin kupp i Melodifestivalen"
"Sexfrågan från Anrell som chockar FBK:s Dick Axelsson"
"Så maxar du din fettförbränning"
"Stjärnan tvingades använda peruk - mellan benen"
...och så vidare ad perpetuum. Jag tror knappast att det var detta Lars Johan Hjierta en gång i tiden förväntade sig att tidningen skulle se ut.
Men i alla fall. Anledningen till att jag kom att tänka på dessa patetiska människor är de här två bilderna (tack till A som uppmärksammade mig på dessa!):
Det här är alltså enligt Dagens Nyheter årets bild. Den är ju dramatisk och hemsk och sådär, jag tycker det är en bra bild. Från sidan ser det dock föga smickrande ut:
Den här bilden behöver väl egentligen inte kommenteras så mycket. De vidriga gamarna till vänster ska skämmas. Jag vet att de vill "visa för omvärlden alla hemska saker som händer bla bla bla". Det är inte det det handlar om. Det hjärndöda beteendet ovanför har inget med det att göra. Visst, det är på Haiti efter jordbävningen och läget är väldigt kaotiskt, men man kan väl ändå visa något slags respekt för den 15-åriga flickan som ligger där, som skjutits ihjäl och dessutom plundrats? Till exempel kunde man ju ha gått fram en och en.
Nä usch, om det är någon som har tips på en bra och seriös tidning får ni göra höra av er.
/Bylla
Nä usch, om det är någon som har tips på en bra och seriös tidning får ni göra höra av er.
/Bylla
Om en omdebatterad energikälla
Ungefär lika snabbt som tsunamin sköljde in över Japan kom debatten i stället att handla om de kärnkraftverk som finns där. Jag börjar med att konstatera följande: kärnkraft är INTE en långsiktig lösning på världens energiproblem. Det är någonting vi alltså på sikt ska lägga ner. Nu vet vi det, och det kommer alltså inte att bli några missförstånd.
Man kan göra ännu ett konstaterande: kärnkraft är en väldigt effektiv energikälla. Det behövs inte särskilt många kärnkraftverk för att producera en stor mängd energi. Dessutom är ju kärnkraftverk extremt vänligt rent växthuseffektmässigt, eftersom utsläppen av koldioxid är obefintliga. Det finns fortfarande väldigt mycket uran kvar, beräkningar har gjort att det kommer att räcka ungefär 80 000 år till. Svenska kärnkraftverk är väldigt säkra. Dessutom är vi fortfarande i väldigt hög grad beroende av kärnkraft i Sverige - vi kan inte hipp som happt lägga ner det. Alternativet är ju i såna fall att importera el från något öststatsland eller kanske genom Putins gasledningar i Östersjön.
Det finns ju som bekant också problem med kärnkraft. Strålning, avfall som måste förvaras i hundratusentals år, härdsmälta och så vidare och så vidare. Det känns ju helt bisarrt att man ska förvara avfall nere i jorden som gör att människor kan utsättas för strålning, och att halveringstiden är otroligt lång. Kärnkraft är alltså ingen bra energikälla.
Dock kan jag säga att jag är lite väl less på hur debatten kring kärnkraften är lite väl larvig. Domedagsprofetiorna avlöser varandra, jordens undergång verkar vara nära förestående. Det jag reagerar mest på är egentligen att det höjs röster om nedläggning så fort det sker en olycka om saker. Bara för att det blir härdsmälta i en reaktor ska allt givetvis läggas ner - det är ju farligt. Kanske till och med farligare än dödsknark! Men hur är det på andra områden? Människor dör i bil-, tåg-, och flygolyckor. Ska vi lägga ner allt sånt och gå överallt i stället? Och alkohol då, som orsakar leverskador, skadegörelse, våldtäkter, misshandlingar och mord - ska vi förbjuda det okså? Nej, jag är tveksam till sånt här guilt by association-tänkande.
Förutom Harrisburg - vad är det typer av olyckor med kärnkraftverk som inträffat? Jo, en härdsmälta i ett skitigt kärnkraftverk djupt inne i Sovjetunionen, och en till följd av en oförutsedd naturkatastrof (typ, i alla fall). En härdsmälta i samma stil som Tjernobyl kommer förmodligen aldrig att inträffa mer. I samband med olyckan i Japan kommer vi få mycket mer kunskap om hur man undviker olyckor med kärnkraftverk i liknande situationer. Fjärde generationens generatorer (generationens generatorer, så lustigt förresten!) är på gång. Här kommer kärnavfallet vara i decennier i stället för århundratusenden, de kommer vara otroligt mycket mer effektiva och kärnavfallet kommer eventuellt att kunna användas som bränsle.
Det jag tycker är alltså att det är synd att exempelvis alla svenska forskningspengar drogs in i samband med folkomröstningen 1980. Hade vi haft 30 extra år på oss av forskning hade vi kanske redan varit framme vid fjärde generationens reaktorer, och då hade vi haft mycket mer tid på oss att forska om nya energialternativ. Dessutom hade det inte varit lika riskfyllt med reaktorerna (även om risken för härdsmälta fortfarande är extremt liten med tanke på hur sällan det inträffar). Eventuellt hade vi kunnat dra ner på användandet av fossila bränslen också vilket varit önskvärt med tanke på det allt mer kritiska läget med koldioxidhalter i atmosfären.
Skönt att det är fredag i alla fall! Vi på Fort Vauban hälsar en trevlig helg till våra läsare!
/Bylla
Man kan göra ännu ett konstaterande: kärnkraft är en väldigt effektiv energikälla. Det behövs inte särskilt många kärnkraftverk för att producera en stor mängd energi. Dessutom är ju kärnkraftverk extremt vänligt rent växthuseffektmässigt, eftersom utsläppen av koldioxid är obefintliga. Det finns fortfarande väldigt mycket uran kvar, beräkningar har gjort att det kommer att räcka ungefär 80 000 år till. Svenska kärnkraftverk är väldigt säkra. Dessutom är vi fortfarande i väldigt hög grad beroende av kärnkraft i Sverige - vi kan inte hipp som happt lägga ner det. Alternativet är ju i såna fall att importera el från något öststatsland eller kanske genom Putins gasledningar i Östersjön.
Det finns ju som bekant också problem med kärnkraft. Strålning, avfall som måste förvaras i hundratusentals år, härdsmälta och så vidare och så vidare. Det känns ju helt bisarrt att man ska förvara avfall nere i jorden som gör att människor kan utsättas för strålning, och att halveringstiden är otroligt lång. Kärnkraft är alltså ingen bra energikälla.
Dock kan jag säga att jag är lite väl less på hur debatten kring kärnkraften är lite väl larvig. Domedagsprofetiorna avlöser varandra, jordens undergång verkar vara nära förestående. Det jag reagerar mest på är egentligen att det höjs röster om nedläggning så fort det sker en olycka om saker. Bara för att det blir härdsmälta i en reaktor ska allt givetvis läggas ner - det är ju farligt. Kanske till och med farligare än dödsknark! Men hur är det på andra områden? Människor dör i bil-, tåg-, och flygolyckor. Ska vi lägga ner allt sånt och gå överallt i stället? Och alkohol då, som orsakar leverskador, skadegörelse, våldtäkter, misshandlingar och mord - ska vi förbjuda det okså? Nej, jag är tveksam till sånt här guilt by association-tänkande.
Förutom Harrisburg - vad är det typer av olyckor med kärnkraftverk som inträffat? Jo, en härdsmälta i ett skitigt kärnkraftverk djupt inne i Sovjetunionen, och en till följd av en oförutsedd naturkatastrof (typ, i alla fall). En härdsmälta i samma stil som Tjernobyl kommer förmodligen aldrig att inträffa mer. I samband med olyckan i Japan kommer vi få mycket mer kunskap om hur man undviker olyckor med kärnkraftverk i liknande situationer. Fjärde generationens generatorer (generationens generatorer, så lustigt förresten!) är på gång. Här kommer kärnavfallet vara i decennier i stället för århundratusenden, de kommer vara otroligt mycket mer effektiva och kärnavfallet kommer eventuellt att kunna användas som bränsle.
Det jag tycker är alltså att det är synd att exempelvis alla svenska forskningspengar drogs in i samband med folkomröstningen 1980. Hade vi haft 30 extra år på oss av forskning hade vi kanske redan varit framme vid fjärde generationens reaktorer, och då hade vi haft mycket mer tid på oss att forska om nya energialternativ. Dessutom hade det inte varit lika riskfyllt med reaktorerna (även om risken för härdsmälta fortfarande är extremt liten med tanke på hur sällan det inträffar). Eventuellt hade vi kunnat dra ner på användandet av fossila bränslen också vilket varit önskvärt med tanke på det allt mer kritiska läget med koldioxidhalter i atmosfären.
Skönt att det är fredag i alla fall! Vi på Fort Vauban hälsar en trevlig helg till våra läsare!
/Bylla
Om att jobba
!OBS! "ungdomarna" på bilden har inget med artikeln att göra !OBS!
Idag saknar uppenbarligen många unga jobb, förklaringarna är ungefär lika många som antalet arbetslösa, eller inte. Många ungdomar tycks istället hävda att det är "svårt att få jobb", det ja tror dom egentligen menar är "jag vill inte städa för såhär lite lön"/"va, me dom här pengarna kan jag inte supa 24/7" osv. I vissa fall kanske det är svårt, men dom fallen skiter jag i och kommer hedanför raljera friskt och högt/lågt/brett/vit/svart/grönt... ni fattar.
På arbetsförmedlingens hemsida finns det i detta nu (10/3/11 19:52) 74304 jobb, utöver dessa 74304 lediga jobb lär det finns MINST lika många andra jobb vitt och säkert lika många som är svarta. Visst vill man ha ett jobb och/eller lön man trivs med, men ibland är livet orättvist och så är det bara. Då får man välja, antingen whinar man (och gör sig förtjänt av ost, druvor och kex) eller så tar man ett skitjobb man inte vill ha. Skitjobbet leder nämligen till pengar, arbetslivserfarenhet och kontaker, tre rätt bra saker att ha senare i livet, eller just nu.
Många av dagens unga är bortklemade, lata och fördummade av allt för mycket icke-kvalitativt tv- och/eller dator-tittande. Det är en sanning, allt annat är ljug och/eller överpositivisering av en söndercurlad generation. Jag tillhör också den generationen men har tack vare min uppväxt (familj, vänner osv. osv.) insett att livet kan suga ibland. Ibland är man blöt, trött och hungrig och ibland har man just ätit nygrillade hamburgare ute i sommarsolen. Så är det bara. Så till alla er arbetslösa slöfockar där ute, ta ett städjobb, det finns det andra som gjort. Rom/Berlin/Moskva och/eller IKEA/OnOff/ICA byggdes inte på en dag. Det som byggs på en dag suger mest troligt. Tänk att ni stället kunde hetat Andriy/Jürgen/Muktada och tvingats försvara Stalingrad/Seelow-höjderna/Benghazi mot tyskar/ryssar/Ghaddaffi.
Och när man sen ser dokumentärer där anställda på McDonken/Lidl m.fl. klaga över att dom blivit utnyttjade känner jag bara: "prata/gå med i facket", "vägra", "säg upp dig?". Där är faktiskt den fria viljans triumf en rätt viktig del i en människas självbevarelsedrift, men den kanske försvann för er i samma ögonblick ni tyckte "Kungarna av Tylösand" va en "häftig serie".
/Joppe
Om en hycklande och väldigt duktig skidlöpare
Petter Northug har som ni säkert märkt uppmärksammats i media de senaste veckorna. Han beskylls bland annat för att vara extremt kaxig. Vi kan ju börja där. Nu har jag kanske inte följt med så jättenoga, men jag såg när han hyssjade publiken på upploppet och bromsade in en bit innan mållinjen. För det första så tycker jag inte att det är kaxigt att hyssja publiken. Varför gör man det för sin egen hemmapublik egentligen? Nej, det verkar mer vara någon form av osmarthet. För det andra så tycker inte jag att Northug var tillräckligt långt före Hellner för att bromsa in så där. Hellner var för nära för att det skulle se "coolt" ut (eller vad nu Northugs syfte med "showen" var).
Dessutom tycker jag många svenskar som sitter och är förtvivlade över att en norrman är bäst i världen på skidor glömmer en sak. Vad betyder egentligen allt "showande" och bekräftelsebehov från Northug? Jo, det beror ju på att han, tillsammans med de flesta andra norrmän, naturligtvis ser Sverige som storebror. En storebror som är mycket duktigare och bättre på det mesta, och som man hela tiden måste bekräfta sig för. Det är ju någonting som vi svenskar (eller ska jag kanske skriva "svenskar" för att vara på den politiskt korrekta sidan?) kan vara mycket nöjda över. Känslorna över att ha varit svensk lydstat mellan 1814 och 1905 sitter fortfarande djupt i den norska folksjälen (om det nu finns någon norsk folksjäl. Det kanske är lika obefintligt som norsk matlagning).
Utvikning: Jag ska ju förklara rubriken också. Ena stunden försöker Northug desperat att vara kaxig. Andra stunden ligger han i målfållan och gråter som ett litet gossebarn. Är det coolt? Nä, ska man vara kaxig får man vara konsekvent. Nu har han ju redan avslöjat för världen att han är en liten mjukis, och då blir det ju hyckleri att försöka spela Tuffe Viktor.
Och en annan sak angående denne Northug - vilka riktigt stora idrottsmän har hållit på att larva sig under sina karriärer? Jag kan inte minnas att Gretzky åkt omkring och hyschat publiken till exempel. De riktigt stora håller inte på så. Northug är riktigt duktig såklart och världens bäste skidåkare, men jämför med andra stora vinteridrottare som Gunde Svan, Ingemar Stenmark eller Björn Dählie så är han ju verkligen ingenting. Stora idrottsmän- och kvinnor vinner inte bara stora titlar - de är stora människor också.
/Bylla
Dessutom tycker jag många svenskar som sitter och är förtvivlade över att en norrman är bäst i världen på skidor glömmer en sak. Vad betyder egentligen allt "showande" och bekräftelsebehov från Northug? Jo, det beror ju på att han, tillsammans med de flesta andra norrmän, naturligtvis ser Sverige som storebror. En storebror som är mycket duktigare och bättre på det mesta, och som man hela tiden måste bekräfta sig för. Det är ju någonting som vi svenskar (eller ska jag kanske skriva "svenskar" för att vara på den politiskt korrekta sidan?) kan vara mycket nöjda över. Känslorna över att ha varit svensk lydstat mellan 1814 och 1905 sitter fortfarande djupt i den norska folksjälen (om det nu finns någon norsk folksjäl. Det kanske är lika obefintligt som norsk matlagning).
Utvikning: Jag ska ju förklara rubriken också. Ena stunden försöker Northug desperat att vara kaxig. Andra stunden ligger han i målfållan och gråter som ett litet gossebarn. Är det coolt? Nä, ska man vara kaxig får man vara konsekvent. Nu har han ju redan avslöjat för världen att han är en liten mjukis, och då blir det ju hyckleri att försöka spela Tuffe Viktor.
Och en annan sak angående denne Northug - vilka riktigt stora idrottsmän har hållit på att larva sig under sina karriärer? Jag kan inte minnas att Gretzky åkt omkring och hyschat publiken till exempel. De riktigt stora håller inte på så. Northug är riktigt duktig såklart och världens bäste skidåkare, men jämför med andra stora vinteridrottare som Gunde Svan, Ingemar Stenmark eller Björn Dählie så är han ju verkligen ingenting. Stora idrottsmän- och kvinnor vinner inte bara stora titlar - de är stora människor också.
/Bylla
Om att tycka saker
Om ni vill ha en stund att lyssna på personer som tycker saker som kan upplevas som lite knepiga ibland tycker jag att ni ska ratta in "Ring P1" på just P1. Man kan få höra en hel del, och med en hel del menar jag dynga, massa dynga, folk som skiter ord ur munnen som den värsta typens rännskita. Det kan ni får höra, och ibland förstås en och annan vettig människa, men dom kommer sällan till tals, typ som på Sveriges sämsta debattprogram, "Debatt". Där tycker jag inte att nån motivering förutom Janne Josefssons behövs.
Nästa sak ja ska beröra är renbete, från debattprogram till renbete är faktiskt steget inte så långt. Här tänkte jag beröra Nordmalingsmålet och en sak jag kan tycka är konstig i just den frågan, nämligen argumentet om att samerna av hävd har rätt att hålla renar vid kusten. I sak kan jag förstå dom när dom pratar om sig själva som samer, men nu är ju saken inte så lätt.
För att göra historien kort, under 1900-talets början (runt 20-, 30-talet) flyttade man nordsamer från Norrbotten med stora renhjordar till traditionella sydsamiska renvisten i Västerbottens fjällvärld av den anledningen att man byggde dammar och gruvor. Då nordsamernas hjordar va större och dom hade en lite aggresivare "rentaktik" (icke-existerande ord) så föll det sig så att sydsamerna till stor del blev av med sina renar. Var för det här oss då? Jo till urminnes hävd.
Hur kan de samebyar vars renar är gravt överrepresenterade i kustlandet och gravt överrepresenterade av nordsamer hävda att dom här rätt till något dom inte har? HUR? Jo genom att dom är ett minoritetsfolk och har rätten till stor del på sin sida. Sen är ju rennäringen en gren som kanske borde minska pga. dess relativt stora kostnad för Sverige. Men det är ju fint med renar...
I övrigt kan jag inte förstå hur folk kan bära vare sig dessa eller dessa byxor och förvänta sig jobb. Jobb och ungdomar blir nästa ämne för bloggen från min sida.
//Joppe
Nästa sak ja ska beröra är renbete, från debattprogram till renbete är faktiskt steget inte så långt. Här tänkte jag beröra Nordmalingsmålet och en sak jag kan tycka är konstig i just den frågan, nämligen argumentet om att samerna av hävd har rätt att hålla renar vid kusten. I sak kan jag förstå dom när dom pratar om sig själva som samer, men nu är ju saken inte så lätt.
För att göra historien kort, under 1900-talets början (runt 20-, 30-talet) flyttade man nordsamer från Norrbotten med stora renhjordar till traditionella sydsamiska renvisten i Västerbottens fjällvärld av den anledningen att man byggde dammar och gruvor. Då nordsamernas hjordar va större och dom hade en lite aggresivare "rentaktik" (icke-existerande ord) så föll det sig så att sydsamerna till stor del blev av med sina renar. Var för det här oss då? Jo till urminnes hävd.
Hur kan de samebyar vars renar är gravt överrepresenterade i kustlandet och gravt överrepresenterade av nordsamer hävda att dom här rätt till något dom inte har? HUR? Jo genom att dom är ett minoritetsfolk och har rätten till stor del på sin sida. Sen är ju rennäringen en gren som kanske borde minska pga. dess relativt stora kostnad för Sverige. Men det är ju fint med renar...
I övrigt kan jag inte förstå hur folk kan bära vare sig dessa eller dessa byxor och förvänta sig jobb. Jobb och ungdomar blir nästa ämne för bloggen från min sida.
//Joppe
Om nödvändigheten att söka asyl
Ja, eller är det verkligen en nödvändighet i Sverige numera? Alliansen och Miljöpartiet beslutade i dagarna om att illegala invandrare i Sverige ska få rätt till gratis vård och skola, och dessutom ha rätt till att starta företag. I grunden är det väl inget fel i det. Ingen ska behöva fara illa i Sverige bara för att man inte har pengar för stunden eller för att man inte har ett svenskt medborgarskap.
Men hur är det egentligen ur rättvisesynpunkt att illegala invandrare ska få någonting gratis som landets medborgare måste betala för? Inte särskilt, skulle man väl kunna säga. Och om man nu har tillgång till de flesta medborgerliga rättigheterna trots att man vistas i landet illegalt - varför ska man då överhuvudtaget söka asyl? På något sätt legitimerar ju regeringen då att folk vistas i landet illegalt. De som gör rätt och söker asyl riskerar alltså att utvisas, medan de som överhuvudtaget inte söker ändå får rätt till gratis skola och vård. Detta känns ju inte så överdrivet humanistiskt eller solidariskt - eller?
Mannen som grät när Berlinmuren föll, Lars Ohly, påpekar (precis som vanligt) att felet givetvis är Sverigedemokraternas. I en debattartikel i Aftonbladet säger Ohly att "på grund av SD:s inträde i riksdagen är nu MP beredda att förändra sin politik i flyktingfrågor – och ger därmed SD en starkare roll". Moralpaniknonsens, precis som vanligt alltså. Samtidigt så är det jätteenkelt att gnälla från Vänsterpartiets (och resten av "oppositionens") sida eftersom man är i just opposition. På ett sätt skulle man ju kunna se den nya invandringspolitiken som en form av fri invandring - och då finner jag det besynnerligt att Ohly trots det klagar. Men det ligger ju i vänsterns natur också.
Passus: Att klaga ligger förvisso inte bara i vänsterns natur, snarare i alla partiers. Föreslår en moderat att 1+1=2 så kommer en såsse hävda att 1+1=3. Inte för att denne inte vet att 1+1 blir 2, utan bara för att man ska vara motsträvig. Det kan jag tycka är synd med politiken - det är väldigt sällan ett parti kan erkänna att något annat parti lagt ett bra förslag. Partipiskan viner. Nåväl.
En annan intressant aspekt är att såssarna inte inbjöds till förhandlingarna. Om man nu ville markera mot SD och visa en bred enighet så hade det väl varit önskvärt att bjuda in alla partier utom just SD. Intressant är också att integrations- och invandringspolitiken, ur SD:s synvinkel, backfire:ar. På grund av SD:s intåg i riksdagen känner regeringen att de tydligt måste markera, och gör alltså ganska radikala förändringar beträffande asylsökande och illegala immigranter. Frågan är hur frågan skulle behandlats om SD överhuvudtaget inte kommit in. Intressant att spekulera i!
/Bylla
Men hur är det egentligen ur rättvisesynpunkt att illegala invandrare ska få någonting gratis som landets medborgare måste betala för? Inte särskilt, skulle man väl kunna säga. Och om man nu har tillgång till de flesta medborgerliga rättigheterna trots att man vistas i landet illegalt - varför ska man då överhuvudtaget söka asyl? På något sätt legitimerar ju regeringen då att folk vistas i landet illegalt. De som gör rätt och söker asyl riskerar alltså att utvisas, medan de som överhuvudtaget inte söker ändå får rätt till gratis skola och vård. Detta känns ju inte så överdrivet humanistiskt eller solidariskt - eller?
Mannen som grät när Berlinmuren föll, Lars Ohly, påpekar (precis som vanligt) att felet givetvis är Sverigedemokraternas. I en debattartikel i Aftonbladet säger Ohly att "på grund av SD:s inträde i riksdagen är nu MP beredda att förändra sin politik i flyktingfrågor – och ger därmed SD en starkare roll". Moralpaniknonsens, precis som vanligt alltså. Samtidigt så är det jätteenkelt att gnälla från Vänsterpartiets (och resten av "oppositionens") sida eftersom man är i just opposition. På ett sätt skulle man ju kunna se den nya invandringspolitiken som en form av fri invandring - och då finner jag det besynnerligt att Ohly trots det klagar. Men det ligger ju i vänsterns natur också.
Passus: Att klaga ligger förvisso inte bara i vänsterns natur, snarare i alla partiers. Föreslår en moderat att 1+1=2 så kommer en såsse hävda att 1+1=3. Inte för att denne inte vet att 1+1 blir 2, utan bara för att man ska vara motsträvig. Det kan jag tycka är synd med politiken - det är väldigt sällan ett parti kan erkänna att något annat parti lagt ett bra förslag. Partipiskan viner. Nåväl.
En annan intressant aspekt är att såssarna inte inbjöds till förhandlingarna. Om man nu ville markera mot SD och visa en bred enighet så hade det väl varit önskvärt att bjuda in alla partier utom just SD. Intressant är också att integrations- och invandringspolitiken, ur SD:s synvinkel, backfire:ar. På grund av SD:s intåg i riksdagen känner regeringen att de tydligt måste markera, och gör alltså ganska radikala förändringar beträffande asylsökande och illegala immigranter. Frågan är hur frågan skulle behandlats om SD överhuvudtaget inte kommit in. Intressant att spekulera i!
/Bylla
Om vad som säljer, egentligen
När ett utav SVTs mer populära och uppskattade program, Klass 9A går för jämnan skulle man kunna uppskatta om det spelades in i en kommun där det verkligen behövdes. Missförstå mig inte nu, men det är fint, och framförallt PK, att spela in lyckade pedagogiska försök på skolor där det är många nysvenskar eller 2:a generationens invandrare. Att däremot spela in samma program i kommunen med Sveriges sämsta grundskolan, den norrländska låginkomsttagarkommunen (finns det ordet?) Nordmaling.
Jag menar, varför skulle SVT, Statens egen lilla goebbelsfabrik göra ett program där man brutalt påvisar att systemet falerat och man inte kan skylla på yttre omständigheter som särbehandling och smygrasism i systemet. Det skulle ju inte gå, då har man ju kapitulerat inför omständigheterna och visat sig svag, och det vill ingen regering, varken röd, blå, grön, svart osv.
Att sen vi aldrig kommer få se program som skildrar en "verklig" verklighet utan bara den man vill påvisa för oss, de får man nog bara acceptera. Sitt lugnt i båten, skida med, men framförallt... gör inga program där problemets kärna inte går att binda till ras, klass eller kön. Det blir så... svårt då, man måste anstränga sig för att förstå och då kan det bli jobbigt.
För övrigt tycker jag att svenska soldater ska ha högre grundlön än thailändska bärplockare, men det tar vi någon annan dag.
//Joppe
Jag menar, varför skulle SVT, Statens egen lilla goebbelsfabrik göra ett program där man brutalt påvisar att systemet falerat och man inte kan skylla på yttre omständigheter som särbehandling och smygrasism i systemet. Det skulle ju inte gå, då har man ju kapitulerat inför omständigheterna och visat sig svag, och det vill ingen regering, varken röd, blå, grön, svart osv.
Att sen vi aldrig kommer få se program som skildrar en "verklig" verklighet utan bara den man vill påvisa för oss, de får man nog bara acceptera. Sitt lugnt i båten, skida med, men framförallt... gör inga program där problemets kärna inte går att binda till ras, klass eller kön. Det blir så... svårt då, man måste anstränga sig för att förstå och då kan det bli jobbigt.
För övrigt tycker jag att svenska soldater ska ha högre grundlön än thailändska bärplockare, men det tar vi någon annan dag.
//Joppe
Om ett nytt löjligt kvällstidningsord
Idag noterar undertecknad ett nytt jävligt töntigt kvällstidningsord. Aftonbladet slog på stort och skrev om att det framkommit schismuppgifter. Schismen skulle alltså finnas mellan Frölundas tränare Stefan med PH och Kenta Johansson. Dessutom är det en till sak jag funderar på. Är verkligen schismuppgifter något att "skakas" över? Nej, det bör det inte vara. Allvarligare hade ju varit om det funnits en schism inom organisationen - och då kan man ju skriva det i så fall.
/Bylla
Om en spellag från 30-talet
Poker räknas som ett lotterispel i Sverige. Rent skattemässigt är det ju jättebra eftersom man inte behöver skatta på eventuella vinster (jag har nämligen läst om att det alltså går att GÖRA UTTAG från pokerkontot, inte bara insättningar!). På SvD kommenterar Sveriges största pokerprofil Dan Glimne ärendet som nu är uppe i Högsta Domstolen. Under 2007 arrangerades nämlingen en sån där pokerturnering i Grebbestad. Den raidades av snutar. Nu ska alltså HD avgöra om poker är ett turspel eller inte.
Bevisen om att poker är ett skicklighetsspel är matematiskt fastställda. Förhoppningsvis kan också HD komma fram till det, vilket öppnar för legalisering och officiella privata pokerklubbar. Det är bra! Vi befinner ju oss inte tillsammans med Wild Bill Hickock i den amerikanska Vilda Västern längre - tiderna förändras, som bekant.
På tal om spel och dobbel så skulle man ju kunna skriva något om spelmonopolet, men det ids jag inte riktigt nu, plus att jag inte riktigt tänkt igenom det. Men i alla fall så kan man väl säga såhär - svenska staten tjänar ju jävligt mycket pengar på 16-åringar som sett World Poker Tour och spelar bort sitt studiebidrag gång på gång på gång. Frågan är hur moraliskt riktigt det är - det är ju inte direkt så att vi spelar mindre bara för att det bara är en aktör på marknaden som är laglig. Redan nu går det ju utmärkt att spela på sidor som Unibet och och Expekt, sidor med både bättre utbud och bättre odds. Att Svenska Spel dessutom la ner sin sida "slutaspela.se" på grund av att den "kostade för mycket", samtidigt som man under 2007 hade en omsättning på 21 miljarder kronor, gör ju att trovärdigheten inte är speciellt hög.
Enligt Lotteriinspektionen tänker alltså Ivey något i stil med "Han har ju visserligen höjt mig inte en utan TVÅ gånger. Men wtf, det är ju ändå bara ett turspel. Ship it!". Skulle inte tro det va.
Bevisen om att poker är ett skicklighetsspel är matematiskt fastställda. Förhoppningsvis kan också HD komma fram till det, vilket öppnar för legalisering och officiella privata pokerklubbar. Det är bra! Vi befinner ju oss inte tillsammans med Wild Bill Hickock i den amerikanska Vilda Västern längre - tiderna förändras, som bekant.
På tal om spel och dobbel så skulle man ju kunna skriva något om spelmonopolet, men det ids jag inte riktigt nu, plus att jag inte riktigt tänkt igenom det. Men i alla fall så kan man väl säga såhär - svenska staten tjänar ju jävligt mycket pengar på 16-åringar som sett World Poker Tour och spelar bort sitt studiebidrag gång på gång på gång. Frågan är hur moraliskt riktigt det är - det är ju inte direkt så att vi spelar mindre bara för att det bara är en aktör på marknaden som är laglig. Redan nu går det ju utmärkt att spela på sidor som Unibet och och Expekt, sidor med både bättre utbud och bättre odds. Att Svenska Spel dessutom la ner sin sida "slutaspela.se" på grund av att den "kostade för mycket", samtidigt som man under 2007 hade en omsättning på 21 miljarder kronor, gör ju att trovärdigheten inte är speciellt hög.
Och om nu poker INTE är ett skicklighetsspel, vad det då egentligen Phil Ivey håller på med i den här handen?
Enligt Lotteriinspektionen tänker alltså Ivey något i stil med "Han har ju visserligen höjt mig inte en utan TVÅ gånger. Men wtf, det är ju ändå bara ett turspel. Ship it!". Skulle inte tro det va.
/Bylla
Om en falnande stjärna
Att både se, och bete, sig som en nedknarkad rockstjärna är det få nu levande (och styrande för den delen) diktatorer som kan. Muamar kan, och han tänker inte ge sig utan ett riktigt fett avslutningsnummer. Att han inte heller, likt kaptenen på Titanic, verkar lämna sitt sjunkande skepp kanske ytterligare kan bidra till den aura av mystik och galenskap som nog kommer frodas runt honom nu när hans tid verkar kommen.
Vad händer då i Libyen? Vem vet? Vet Muamar? Vet al-Jazira? Vet Challe BBBBBBBildt? Knappast... Jag vet inte heller men spekulera kan man alltid. Att det som han tidigare stödde sig på, militären, är en del som nu i allt större grad verkar överge honom kan knappast båda gott för Mr. M. Istället väljer han att locka, enligt uppgift, fransktalande legosoldater från den sub-Saharanska delen av Afrika med fet lön och förmodligen rätt så fria tyglar.
Detta urholkar nog ytterligare han skrala förtroendekapital hos det libyska folket och kommer nog leda till ett totalt sammanbrott av den libyska staten. Ett Libyen som helt verkar sakna institutioner som inte är bundna till Khaddafis släkt och skulle dessa svaga pelare försvinna lär statsapparaten vara lika effektiv som regalskeppet Vasa var på våran egen lilla Östersjö. Stannar han lär han sluta som den berömde rumänen Nicolae med fru, uppställd mot en vägg.
Ska han fly så finns det nog bara ett fåtal stater som vill ta emot honom, Italien kan vara en, Berlusconi och Khaddaffi har ju kommit bra överens förrut, men vågar Silvio det i dessa tider av sexskandaler med minderåriga inblandade? Sen kanske den nya/sammabrutna/somalieninspirerade Libyska staten kanske startar en Mossad-liknande operation med att jag Khaddaffis genom hela världen, vilket skulle kunna bli en cool film med typ Mickey Rourke som Khaddaffi, oscarsvarning på den, kom ihåg var ni läste det först.
Staten Libyen då? Ja den lär ju bryta samman som folks tro på maya-kalendern efter 2012. Vem ska gå in? EU kanske, eller vill vi verkligen riskera att skicka "våra" "ungdomar" i döden på Benghazis gator när knappt 1% av Sveriges befolkning skulle kunna placera Benghazi på rätt kontinent. Kanske Libyen blir ett nytt Somalia, ett Somalia bra mycket närmare ett allt mer stängt Europa, där stater som Malta, Italien och Grekland kommer få ytterligare hot att försöka åtgärda med sin starka ekonomi. Eller ska vi helt enkelt bara skicka dit Nordic Battlegroup imorgon, blunda och hoppas på det bästa?
Han har faktiskt skrivit en bok, det ska vi inte ta ifrån honom!
/Joppe
Vad händer då i Libyen? Vem vet? Vet Muamar? Vet al-Jazira? Vet Challe BBBBBBBildt? Knappast... Jag vet inte heller men spekulera kan man alltid. Att det som han tidigare stödde sig på, militären, är en del som nu i allt större grad verkar överge honom kan knappast båda gott för Mr. M. Istället väljer han att locka, enligt uppgift, fransktalande legosoldater från den sub-Saharanska delen av Afrika med fet lön och förmodligen rätt så fria tyglar.
Detta urholkar nog ytterligare han skrala förtroendekapital hos det libyska folket och kommer nog leda till ett totalt sammanbrott av den libyska staten. Ett Libyen som helt verkar sakna institutioner som inte är bundna till Khaddafis släkt och skulle dessa svaga pelare försvinna lär statsapparaten vara lika effektiv som regalskeppet Vasa var på våran egen lilla Östersjö. Stannar han lär han sluta som den berömde rumänen Nicolae med fru, uppställd mot en vägg.
Ska han fly så finns det nog bara ett fåtal stater som vill ta emot honom, Italien kan vara en, Berlusconi och Khaddaffi har ju kommit bra överens förrut, men vågar Silvio det i dessa tider av sexskandaler med minderåriga inblandade? Sen kanske den nya/sammabrutna/somalieninspirerade Libyska staten kanske startar en Mossad-liknande operation med att jag Khaddaffis genom hela världen, vilket skulle kunna bli en cool film med typ Mickey Rourke som Khaddaffi, oscarsvarning på den, kom ihåg var ni läste det först.
Staten Libyen då? Ja den lär ju bryta samman som folks tro på maya-kalendern efter 2012. Vem ska gå in? EU kanske, eller vill vi verkligen riskera att skicka "våra" "ungdomar" i döden på Benghazis gator när knappt 1% av Sveriges befolkning skulle kunna placera Benghazi på rätt kontinent. Kanske Libyen blir ett nytt Somalia, ett Somalia bra mycket närmare ett allt mer stängt Europa, där stater som Malta, Italien och Grekland kommer få ytterligare hot att försöka åtgärda med sin starka ekonomi. Eller ska vi helt enkelt bara skicka dit Nordic Battlegroup imorgon, blunda och hoppas på det bästa?
Han har faktiskt skrivit en bok, det ska vi inte ta ifrån honom!
/Joppe
Om en hopplös partiledarstrid
Det kan inte vara så överdrivet roligt att tillhöra den socialdemokratiska valberedningen i dessa dagar. Då och då dyker det upp något namn i tidningarna, det ena mer okänt än det andra. Så tycker jag i alla fall. För mig är både Veronika Palm och Mikael Damberg okända namn, och hur duktiga de än är kommer inte att spela någon roll för såssarna i nästa val - det krävs ett tungt namn för att bli partiledare.
Naturligtvis är "tungt namn" en definitionsfråga, speciellt om man tittar på vilka människor som varit partiledare för socialdemokraterna historiskt sett. Det finns några välkända namn som figurerar i pressen också, som Thomas Östros och Thomas Bodström. Östros känns betydligt mer kompetent än Bodström (som förmodligen inte ens är i närheten av att föreslås heller, men ändå) - men han ingår också i den inre cirkeln som låg bakom att (S) till slut förlorade valet i september förra året. Ett annat förhållandevis tungt namn är Pär Nuder - men jag tror inte heller att han skulle vara ett bra alternativ. Det är svårt att förknippa honom med annat än torrhet och köttberg. Nuder och Östros är alltså förhållandevis tunga och väletablerade herrar, men jag tror inte att någon av dem är rätt person att leda partiet.
Jag tror inte heller att någon som Palm eller Damberg kommer att vara bra alternativ. I alla fall inte om man ska bli största parti och kunna regera (helst utan V och Mp) igen. Det krävs någon som folk känner igen och som är erfaren. Mona Sahlin var ju faktiskt en given kandidat då hon tillträdde, även om det som vi vet inte gick så bra i slutändan.
Det finns alltså ingen given kandidat för S nuförtiden. Och jag kan ju inte bara sitta här och gnälla, det skulle ju knappast mäster August Palm (som blickar ner på oss från bilden högst upp) ha gjort heller. Min lösning är som följer. Försök att övertala Göran Persson att göra comeback. Det här är förstås ingen lösning, men ge Göran fyra år eller någonting. Under tiden så hårdlanserar man en ny påläggskalv, vilken både kan vara en man eller kvinna, som får vara med i rampljuset och som kan etablera sitt namn hos befolkningen. Huruvida det här alternativet är realistiskt eller inte kan diskuteras, men som jag ser det är det i alla fall det bästa för socialdemokratin just nu. Väljer man en okänd alternativt någon med utgånget bäst-före-datum kommer raset för (S) förmodligen inte stanna där det är nu. Den som lever får se!
Naturligtvis är "tungt namn" en definitionsfråga, speciellt om man tittar på vilka människor som varit partiledare för socialdemokraterna historiskt sett. Det finns några välkända namn som figurerar i pressen också, som Thomas Östros och Thomas Bodström. Östros känns betydligt mer kompetent än Bodström (som förmodligen inte ens är i närheten av att föreslås heller, men ändå) - men han ingår också i den inre cirkeln som låg bakom att (S) till slut förlorade valet i september förra året. Ett annat förhållandevis tungt namn är Pär Nuder - men jag tror inte heller att han skulle vara ett bra alternativ. Det är svårt att förknippa honom med annat än torrhet och köttberg. Nuder och Östros är alltså förhållandevis tunga och väletablerade herrar, men jag tror inte att någon av dem är rätt person att leda partiet.
Jag tror inte heller att någon som Palm eller Damberg kommer att vara bra alternativ. I alla fall inte om man ska bli största parti och kunna regera (helst utan V och Mp) igen. Det krävs någon som folk känner igen och som är erfaren. Mona Sahlin var ju faktiskt en given kandidat då hon tillträdde, även om det som vi vet inte gick så bra i slutändan.
Det finns alltså ingen given kandidat för S nuförtiden. Och jag kan ju inte bara sitta här och gnälla, det skulle ju knappast mäster August Palm (som blickar ner på oss från bilden högst upp) ha gjort heller. Min lösning är som följer. Försök att övertala Göran Persson att göra comeback. Det här är förstås ingen lösning, men ge Göran fyra år eller någonting. Under tiden så hårdlanserar man en ny påläggskalv, vilken både kan vara en man eller kvinna, som får vara med i rampljuset och som kan etablera sitt namn hos befolkningen. Huruvida det här alternativet är realistiskt eller inte kan diskuteras, men som jag ser det är det i alla fall det bästa för socialdemokratin just nu. Väljer man en okänd alternativt någon med utgånget bäst-före-datum kommer raset för (S) förmodligen inte stanna där det är nu. Den som lever får se!
/Bylla
