Om alla otaliga matprogram

Det här inlägget kommer inte att baseras på någon nyhet, men likväl är det en ständigt aktuell debatt. 2000-talsmänniskan gillar matprogram på TV. Det räcker i princip att kolla på det oändliga utbudet, med alla Jamies och Gordons och Tinas hit och dit. Matprogram säljer. Men vad är det egentligen som driver på det här outtömliga suget efter TV-kockar och matböcker som heter "A piece of cake"? 

En sak vi direkt kan utesluta är ju att folk faktiskt vill ha recept på "fräsch mat" eller att de vill "få inspiration". Snabbmat och restauranger är populärare än aldrig förr, och kunderna rusar till ICA och Konsum när de säljer fem Findus portionsrätter för 95 riksdaler banco. Nä, snarare tror jag att det beror på att medelklassen blir allt större. Detta leder i sin tur till att det blir allt viktigare för medel-svensson (som numera alltså inte är arbetare utan snarare typ försäljare av försäkringar på Trygg-Hansa eller "konsult" på nåt medelstort företag i någon medelstor svensk stad, typ Växjö). Det viktigaste är inte att man själv mår bra utan det viktigaste är att man ser framgångsrika ut i andras ögon. 


En av de sätt vi definierar oss som människor på i det moderna samhället är mat. Genom att laga avancerade maträtter och vara vinkunniga tror vi att det gör oss lite bättre i andras ögon. Det är viktigt att vara uppdaterad med det senaste inom matvärlden. Man kanske inte tycker om pesto eller mörk choklad, men pinar glatt i sig det eftersom man tror att det gör en till en bättre människa i andras ögon. Andra saker som är viktiga är att använda sig av "rätt" olivoljor, beställa en dubbel machiato con leche med en halv espresso på caféet och kanske åka på semester till Toscana.

Naturligtvis måste maten som äts kompletteras med saker runtomkring själva maten. Det är viktigt att ha en pastamaskin (trots att man naturligtvis aldrig använder den (och innan jag får några gliringar så kan jag avslöja att jag använder min egen pastamaskin på regelbunden basis)), nytt knivset från Global för 8000:- och så vidare. Sen kommer det viktigaste: kokböckerna. Folk tror inte att det går att beskriva värdet av att ha lite kokböcker av typ Jamie Oliver eller Paolo Roberto (som är cool på det där härligt charmiga osvenska sättet) väl synliga i köket. Naturligtvis används inte heller dessa annat än i absoluta undantagsfall. 


Så varför är då matlagningsprogram på TV så populära? Jag tror att det beror på samma anledningar som trollkarlar eller professionella fotbollsspelare är populärt att titta på - vi vet att vi aldrig skulle klara av det själva, men det är ändå trevligt att se professionella människor utföra sina yrken, så också med mat. Dessutom är det ju mysigt att ha något att se på medan man drar i sig sin Ristorante-vesuvio. En annan faktor som jag tror spelar in är kockarna i sig, och därför tänkte jag ta några exempel. Vi på Fort Vauban måste givetvis framhäva Per Morberg som tv-kock. Varför är han så populär? Jo, de manliga tittarna gillar honom för att vi vill vara som honom - lite burdus, maskulin, såga i stora köttstycken, laga rustik mat och så vidare. Kvinnorna i sin tur tittar just för att de fantiserar över hur det skulle vara att vara i närheten av Morberg, just för att han är en sån karlakarl. 


En annan TV-kock är ju Nigella som-jag-aldrig-kommer-ihåg-vad-hon-heter-i-efternamn. Här är rollerna ombytta mellan de manliga och kvinnliga TV-tittarna. Det är rätt uppenbart varför vi män tittar - det är svårt att tänka sig en mer sensuell och yppig kvinna. Hon anspelar så mycket att det närmast blir genant. Kvinnorna i sin tur tittar för att de vill vara som Nigella, eftersom alla männen älskar henne. Ungefär samma får väl gälla för vår kvinnliga motsvarighet, Leila (apropå henne så finns det en Facebook-grupp som heter "Vi som vill se Leila slicka skålen", det tycker jag är lite roligt). Det är mina fem cent. Ska försöka hålla igång frekvensen på inläggen lite bättre, lovar!

/Bylla

RSS 2.0