Om en hopplös partiledarstrid




Det kan inte vara så överdrivet roligt att tillhöra den socialdemokratiska valberedningen i dessa dagar. Då och då dyker det upp något namn i tidningarna, det ena mer okänt än det andra. Så tycker jag i alla fall. För mig är både Veronika Palm och Mikael Damberg okända namn, och hur duktiga de än är kommer inte att spela någon roll för såssarna i nästa val - det krävs ett tungt namn för att bli partiledare. 

Naturligtvis är "tungt namn" en definitionsfråga, speciellt om man tittar på vilka människor som varit partiledare för socialdemokraterna historiskt sett. Det finns några välkända namn som figurerar i pressen också, som Thomas Östros och Thomas Bodström. Östros känns betydligt mer kompetent än Bodström (som förmodligen inte ens är i närheten av att föreslås heller, men ändå) - men han ingår också i den inre cirkeln som låg bakom att (S) till slut förlorade valet i september förra året. Ett annat förhållandevis tungt namn är Pär Nuder - men jag tror inte heller att han skulle vara ett bra alternativ. Det är svårt att förknippa honom med annat än torrhet och köttberg. Nuder och Östros är alltså förhållandevis tunga och väletablerade herrar, men jag tror inte att någon av dem är rätt person att leda partiet.

Jag tror inte heller att någon som Palm eller Damberg kommer att vara bra alternativ. I alla fall inte om man ska bli största parti och kunna regera (helst utan V och Mp) igen. Det krävs någon som folk känner igen och som är erfaren. Mona Sahlin var ju faktiskt en given kandidat då hon tillträdde, även om det som vi vet inte gick så bra i slutändan. 

Det finns alltså ingen given kandidat för S nuförtiden. Och jag kan ju inte bara sitta här och gnälla, det skulle ju knappast mäster August Palm (som blickar ner på oss från bilden högst upp) ha gjort heller. Min lösning är som följer. Försök att övertala Göran Persson att göra comeback. Det här är förstås ingen lösning, men ge Göran fyra år eller någonting. Under tiden så hårdlanserar man en ny påläggskalv, vilken både kan vara en man eller kvinna, som får vara med i rampljuset och som kan etablera sitt namn hos befolkningen. Huruvida det här alternativet är realistiskt eller inte kan diskuteras, men som jag ser det är det i alla fall det bästa för socialdemokratin just nu. Väljer man en okänd alternativt någon med utgånget bäst-före-datum kommer raset för (S) förmodligen inte stanna där det är nu. Den som lever får se!

/Bylla

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0