Om en hycklande och väldigt duktig skidlöpare
Petter Northug har som ni säkert märkt uppmärksammats i media de senaste veckorna. Han beskylls bland annat för att vara extremt kaxig. Vi kan ju börja där. Nu har jag kanske inte följt med så jättenoga, men jag såg när han hyssjade publiken på upploppet och bromsade in en bit innan mållinjen. För det första så tycker jag inte att det är kaxigt att hyssja publiken. Varför gör man det för sin egen hemmapublik egentligen? Nej, det verkar mer vara någon form av osmarthet. För det andra så tycker inte jag att Northug var tillräckligt långt före Hellner för att bromsa in så där. Hellner var för nära för att det skulle se "coolt" ut (eller vad nu Northugs syfte med "showen" var).
Dessutom tycker jag många svenskar som sitter och är förtvivlade över att en norrman är bäst i världen på skidor glömmer en sak. Vad betyder egentligen allt "showande" och bekräftelsebehov från Northug? Jo, det beror ju på att han, tillsammans med de flesta andra norrmän, naturligtvis ser Sverige som storebror. En storebror som är mycket duktigare och bättre på det mesta, och som man hela tiden måste bekräfta sig för. Det är ju någonting som vi svenskar (eller ska jag kanske skriva "svenskar" för att vara på den politiskt korrekta sidan?) kan vara mycket nöjda över. Känslorna över att ha varit svensk lydstat mellan 1814 och 1905 sitter fortfarande djupt i den norska folksjälen (om det nu finns någon norsk folksjäl. Det kanske är lika obefintligt som norsk matlagning).
Utvikning: Jag ska ju förklara rubriken också. Ena stunden försöker Northug desperat att vara kaxig. Andra stunden ligger han i målfållan och gråter som ett litet gossebarn. Är det coolt? Nä, ska man vara kaxig får man vara konsekvent. Nu har han ju redan avslöjat för världen att han är en liten mjukis, och då blir det ju hyckleri att försöka spela Tuffe Viktor.
Och en annan sak angående denne Northug - vilka riktigt stora idrottsmän har hållit på att larva sig under sina karriärer? Jag kan inte minnas att Gretzky åkt omkring och hyschat publiken till exempel. De riktigt stora håller inte på så. Northug är riktigt duktig såklart och världens bäste skidåkare, men jämför med andra stora vinteridrottare som Gunde Svan, Ingemar Stenmark eller Björn Dählie så är han ju verkligen ingenting. Stora idrottsmän- och kvinnor vinner inte bara stora titlar - de är stora människor också.
/Bylla
Dessutom tycker jag många svenskar som sitter och är förtvivlade över att en norrman är bäst i världen på skidor glömmer en sak. Vad betyder egentligen allt "showande" och bekräftelsebehov från Northug? Jo, det beror ju på att han, tillsammans med de flesta andra norrmän, naturligtvis ser Sverige som storebror. En storebror som är mycket duktigare och bättre på det mesta, och som man hela tiden måste bekräfta sig för. Det är ju någonting som vi svenskar (eller ska jag kanske skriva "svenskar" för att vara på den politiskt korrekta sidan?) kan vara mycket nöjda över. Känslorna över att ha varit svensk lydstat mellan 1814 och 1905 sitter fortfarande djupt i den norska folksjälen (om det nu finns någon norsk folksjäl. Det kanske är lika obefintligt som norsk matlagning).
Utvikning: Jag ska ju förklara rubriken också. Ena stunden försöker Northug desperat att vara kaxig. Andra stunden ligger han i målfållan och gråter som ett litet gossebarn. Är det coolt? Nä, ska man vara kaxig får man vara konsekvent. Nu har han ju redan avslöjat för världen att han är en liten mjukis, och då blir det ju hyckleri att försöka spela Tuffe Viktor.
Och en annan sak angående denne Northug - vilka riktigt stora idrottsmän har hållit på att larva sig under sina karriärer? Jag kan inte minnas att Gretzky åkt omkring och hyschat publiken till exempel. De riktigt stora håller inte på så. Northug är riktigt duktig såklart och världens bäste skidåkare, men jämför med andra stora vinteridrottare som Gunde Svan, Ingemar Stenmark eller Björn Dählie så är han ju verkligen ingenting. Stora idrottsmän- och kvinnor vinner inte bara stora titlar - de är stora människor också.
/Bylla
Kommentarer
Postat av: Anonym
Du är för ung för att ha upplevt Dählie åka baklänges över mållinjen i OS i Lillehammer 1994(avdelningen "stora idrottsmän - stora människor")
Postat av: Fort Vauban
Bäste läsare!
Fast om jag inte missminner mig så gjorde han en piruett (lite koll har jag, trots att jag är ung). Och den målgången sätter jag definitivt in under avdelningen "Spexiga/roliga målgångar", inte "Försök-till-att-vara-kaxig-målgångar".
Postat av: Anonym
Baklänges elle piruett...det orsakade samma känslostorm hos svenskarna som Northugs målgång.Dählie var inte direkt känd för sin ödmjukhet, han heller ;) Men en fantastisk skidåkare..
Trackback