Om att göra nått, eller bara skita i det
Libyen går mot kollaps, al-Qaida, Khaddaffi, Legoland osv. och vad gör Sverige? Just nu inväntar vi här i höga nord, som ni borde veta eftersom ni borde följa nyheterna, en inbjudan från NATO att skicka ner ett bidrag bestående av JAS samt till de tillhörande markpersonal. Att vi bara sitter och "idlar i chatten" och väntar på att den snyggaste bruden ska adda oss på MSN eftersom vi lämnade en lapp med våran mail i hennes skåp betyder ju inte att det blir så? Nu kanske hon är sugen på att, ja, ha lite kul och testa att se förbi... ja ni fattar vars ja vill komma. Vi väntar istället för att agera.
Ska nu NATO leda detta, ett möjligt missionsområde där vi kan utgå från baser i ett annat EU-land, och har möjlighet att ge våra piloter (som lider brist på flygtimmar) väldigt bra rutin och ett tillfälle att testa om den svenska utbildningen håller när det smäller, varför gör vi inte det? Uppenbarligen tycker ju folk illa om diktatorn Khaddaffi och tycker han är elak som dödar sitt eget folk. Jag tycker vi borde skicka ner flyg, varför inte? Vi har trupp i Afghanland och båtar som cruisar i Adenviken, varför inte låta flygvapnet få göra nått för en gångs skull och skulle det nu finnas piloter som vägrar åka av andra skäl än typ: sjukdom, familjeproblem m.m. så borde dom... få sparken, ungefär som att folk ur armén/flottan får det om dom inte ställer sig till förfogande för utlandstjänst.
Kanske är detta också sista gången USA tar taktpinnen i ett problem som rör Europa, kanske låter dom oss sköta våra egna problem för en gångs skull, så vi får se hur mycket vi kan lita på tyskar, greker, italienare, spanjorer, portugiser, österrikare m.fl. Kanske går det mot en Brave New World med nya maktförhållanden där Kina/Ryssland/Indien börjar intressera sig mer och mer för Europa och våra förehavanden? Vill vi byta republikaner mot markands-kommunister, it-service eller babusjkor?
Sitt lugnt i båten eller utrusta din egen privat-milis i Höganäs, valet är ditt! Själv tycker jag det är rätt skönt att Frankrike verkar höjja tonen mot arabländerna, i vilka flertalet dom varit med att skapa situationer, men men, historien upprepar sig ju aldrig.
//Joppe
Om en synnerligen högst tveksam yrkeskår
"Dynazsty om sin kupp i Melodifestivalen"
"Sexfrågan från Anrell som chockar FBK:s Dick Axelsson"
"Så maxar du din fettförbränning"
"Stjärnan tvingades använda peruk - mellan benen"
...och så vidare ad perpetuum. Jag tror knappast att det var detta Lars Johan Hjierta en gång i tiden förväntade sig att tidningen skulle se ut.
Men i alla fall. Anledningen till att jag kom att tänka på dessa patetiska människor är de här två bilderna (tack till A som uppmärksammade mig på dessa!):
Nä usch, om det är någon som har tips på en bra och seriös tidning får ni göra höra av er.
/Bylla
Om en omdebatterad energikälla
Man kan göra ännu ett konstaterande: kärnkraft är en väldigt effektiv energikälla. Det behövs inte särskilt många kärnkraftverk för att producera en stor mängd energi. Dessutom är ju kärnkraftverk extremt vänligt rent växthuseffektmässigt, eftersom utsläppen av koldioxid är obefintliga. Det finns fortfarande väldigt mycket uran kvar, beräkningar har gjort att det kommer att räcka ungefär 80 000 år till. Svenska kärnkraftverk är väldigt säkra. Dessutom är vi fortfarande i väldigt hög grad beroende av kärnkraft i Sverige - vi kan inte hipp som happt lägga ner det. Alternativet är ju i såna fall att importera el från något öststatsland eller kanske genom Putins gasledningar i Östersjön.
Det finns ju som bekant också problem med kärnkraft. Strålning, avfall som måste förvaras i hundratusentals år, härdsmälta och så vidare och så vidare. Det känns ju helt bisarrt att man ska förvara avfall nere i jorden som gör att människor kan utsättas för strålning, och att halveringstiden är otroligt lång. Kärnkraft är alltså ingen bra energikälla.
Dock kan jag säga att jag är lite väl less på hur debatten kring kärnkraften är lite väl larvig. Domedagsprofetiorna avlöser varandra, jordens undergång verkar vara nära förestående. Det jag reagerar mest på är egentligen att det höjs röster om nedläggning så fort det sker en olycka om saker. Bara för att det blir härdsmälta i en reaktor ska allt givetvis läggas ner - det är ju farligt. Kanske till och med farligare än dödsknark! Men hur är det på andra områden? Människor dör i bil-, tåg-, och flygolyckor. Ska vi lägga ner allt sånt och gå överallt i stället? Och alkohol då, som orsakar leverskador, skadegörelse, våldtäkter, misshandlingar och mord - ska vi förbjuda det okså? Nej, jag är tveksam till sånt här guilt by association-tänkande.
Förutom Harrisburg - vad är det typer av olyckor med kärnkraftverk som inträffat? Jo, en härdsmälta i ett skitigt kärnkraftverk djupt inne i Sovjetunionen, och en till följd av en oförutsedd naturkatastrof (typ, i alla fall). En härdsmälta i samma stil som Tjernobyl kommer förmodligen aldrig att inträffa mer. I samband med olyckan i Japan kommer vi få mycket mer kunskap om hur man undviker olyckor med kärnkraftverk i liknande situationer. Fjärde generationens generatorer (generationens generatorer, så lustigt förresten!) är på gång. Här kommer kärnavfallet vara i decennier i stället för århundratusenden, de kommer vara otroligt mycket mer effektiva och kärnavfallet kommer eventuellt att kunna användas som bränsle.
Det jag tycker är alltså att det är synd att exempelvis alla svenska forskningspengar drogs in i samband med folkomröstningen 1980. Hade vi haft 30 extra år på oss av forskning hade vi kanske redan varit framme vid fjärde generationens reaktorer, och då hade vi haft mycket mer tid på oss att forska om nya energialternativ. Dessutom hade det inte varit lika riskfyllt med reaktorerna (även om risken för härdsmälta fortfarande är extremt liten med tanke på hur sällan det inträffar). Eventuellt hade vi kunnat dra ner på användandet av fossila bränslen också vilket varit önskvärt med tanke på det allt mer kritiska läget med koldioxidhalter i atmosfären.
Skönt att det är fredag i alla fall! Vi på Fort Vauban hälsar en trevlig helg till våra läsare!
/Bylla
Om att jobba
!OBS! "ungdomarna" på bilden har inget med artikeln att göra !OBS!
Idag saknar uppenbarligen många unga jobb, förklaringarna är ungefär lika många som antalet arbetslösa, eller inte. Många ungdomar tycks istället hävda att det är "svårt att få jobb", det ja tror dom egentligen menar är "jag vill inte städa för såhär lite lön"/"va, me dom här pengarna kan jag inte supa 24/7" osv. I vissa fall kanske det är svårt, men dom fallen skiter jag i och kommer hedanför raljera friskt och högt/lågt/brett/vit/svart/grönt... ni fattar.
På arbetsförmedlingens hemsida finns det i detta nu (10/3/11 19:52) 74304 jobb, utöver dessa 74304 lediga jobb lär det finns MINST lika många andra jobb vitt och säkert lika många som är svarta. Visst vill man ha ett jobb och/eller lön man trivs med, men ibland är livet orättvist och så är det bara. Då får man välja, antingen whinar man (och gör sig förtjänt av ost, druvor och kex) eller så tar man ett skitjobb man inte vill ha. Skitjobbet leder nämligen till pengar, arbetslivserfarenhet och kontaker, tre rätt bra saker att ha senare i livet, eller just nu.
Många av dagens unga är bortklemade, lata och fördummade av allt för mycket icke-kvalitativt tv- och/eller dator-tittande. Det är en sanning, allt annat är ljug och/eller överpositivisering av en söndercurlad generation. Jag tillhör också den generationen men har tack vare min uppväxt (familj, vänner osv. osv.) insett att livet kan suga ibland. Ibland är man blöt, trött och hungrig och ibland har man just ätit nygrillade hamburgare ute i sommarsolen. Så är det bara. Så till alla er arbetslösa slöfockar där ute, ta ett städjobb, det finns det andra som gjort. Rom/Berlin/Moskva och/eller IKEA/OnOff/ICA byggdes inte på en dag. Det som byggs på en dag suger mest troligt. Tänk att ni stället kunde hetat Andriy/Jürgen/Muktada och tvingats försvara Stalingrad/Seelow-höjderna/Benghazi mot tyskar/ryssar/Ghaddaffi.
Och när man sen ser dokumentärer där anställda på McDonken/Lidl m.fl. klaga över att dom blivit utnyttjade känner jag bara: "prata/gå med i facket", "vägra", "säg upp dig?". Där är faktiskt den fria viljans triumf en rätt viktig del i en människas självbevarelsedrift, men den kanske försvann för er i samma ögonblick ni tyckte "Kungarna av Tylösand" va en "häftig serie".
/Joppe
Om en hycklande och väldigt duktig skidlöpare
Dessutom tycker jag många svenskar som sitter och är förtvivlade över att en norrman är bäst i världen på skidor glömmer en sak. Vad betyder egentligen allt "showande" och bekräftelsebehov från Northug? Jo, det beror ju på att han, tillsammans med de flesta andra norrmän, naturligtvis ser Sverige som storebror. En storebror som är mycket duktigare och bättre på det mesta, och som man hela tiden måste bekräfta sig för. Det är ju någonting som vi svenskar (eller ska jag kanske skriva "svenskar" för att vara på den politiskt korrekta sidan?) kan vara mycket nöjda över. Känslorna över att ha varit svensk lydstat mellan 1814 och 1905 sitter fortfarande djupt i den norska folksjälen (om det nu finns någon norsk folksjäl. Det kanske är lika obefintligt som norsk matlagning).
Utvikning: Jag ska ju förklara rubriken också. Ena stunden försöker Northug desperat att vara kaxig. Andra stunden ligger han i målfållan och gråter som ett litet gossebarn. Är det coolt? Nä, ska man vara kaxig får man vara konsekvent. Nu har han ju redan avslöjat för världen att han är en liten mjukis, och då blir det ju hyckleri att försöka spela Tuffe Viktor.
Och en annan sak angående denne Northug - vilka riktigt stora idrottsmän har hållit på att larva sig under sina karriärer? Jag kan inte minnas att Gretzky åkt omkring och hyschat publiken till exempel. De riktigt stora håller inte på så. Northug är riktigt duktig såklart och världens bäste skidåkare, men jämför med andra stora vinteridrottare som Gunde Svan, Ingemar Stenmark eller Björn Dählie så är han ju verkligen ingenting. Stora idrottsmän- och kvinnor vinner inte bara stora titlar - de är stora människor också.
/Bylla
Om att tycka saker
Nästa sak ja ska beröra är renbete, från debattprogram till renbete är faktiskt steget inte så långt. Här tänkte jag beröra Nordmalingsmålet och en sak jag kan tycka är konstig i just den frågan, nämligen argumentet om att samerna av hävd har rätt att hålla renar vid kusten. I sak kan jag förstå dom när dom pratar om sig själva som samer, men nu är ju saken inte så lätt.
För att göra historien kort, under 1900-talets början (runt 20-, 30-talet) flyttade man nordsamer från Norrbotten med stora renhjordar till traditionella sydsamiska renvisten i Västerbottens fjällvärld av den anledningen att man byggde dammar och gruvor. Då nordsamernas hjordar va större och dom hade en lite aggresivare "rentaktik" (icke-existerande ord) så föll det sig så att sydsamerna till stor del blev av med sina renar. Var för det här oss då? Jo till urminnes hävd.
Hur kan de samebyar vars renar är gravt överrepresenterade i kustlandet och gravt överrepresenterade av nordsamer hävda att dom här rätt till något dom inte har? HUR? Jo genom att dom är ett minoritetsfolk och har rätten till stor del på sin sida. Sen är ju rennäringen en gren som kanske borde minska pga. dess relativt stora kostnad för Sverige. Men det är ju fint med renar...
I övrigt kan jag inte förstå hur folk kan bära vare sig dessa eller dessa byxor och förvänta sig jobb. Jobb och ungdomar blir nästa ämne för bloggen från min sida.
//Joppe
Om nödvändigheten att söka asyl
Men hur är det egentligen ur rättvisesynpunkt att illegala invandrare ska få någonting gratis som landets medborgare måste betala för? Inte särskilt, skulle man väl kunna säga. Och om man nu har tillgång till de flesta medborgerliga rättigheterna trots att man vistas i landet illegalt - varför ska man då överhuvudtaget söka asyl? På något sätt legitimerar ju regeringen då att folk vistas i landet illegalt. De som gör rätt och söker asyl riskerar alltså att utvisas, medan de som överhuvudtaget inte söker ändå får rätt till gratis skola och vård. Detta känns ju inte så överdrivet humanistiskt eller solidariskt - eller?
Mannen som grät när Berlinmuren föll, Lars Ohly, påpekar (precis som vanligt) att felet givetvis är Sverigedemokraternas. I en debattartikel i Aftonbladet säger Ohly att "på grund av SD:s inträde i riksdagen är nu MP beredda att förändra sin politik i flyktingfrågor – och ger därmed SD en starkare roll". Moralpaniknonsens, precis som vanligt alltså. Samtidigt så är det jätteenkelt att gnälla från Vänsterpartiets (och resten av "oppositionens") sida eftersom man är i just opposition. På ett sätt skulle man ju kunna se den nya invandringspolitiken som en form av fri invandring - och då finner jag det besynnerligt att Ohly trots det klagar. Men det ligger ju i vänsterns natur också.
Passus: Att klaga ligger förvisso inte bara i vänsterns natur, snarare i alla partiers. Föreslår en moderat att 1+1=2 så kommer en såsse hävda att 1+1=3. Inte för att denne inte vet att 1+1 blir 2, utan bara för att man ska vara motsträvig. Det kan jag tycka är synd med politiken - det är väldigt sällan ett parti kan erkänna att något annat parti lagt ett bra förslag. Partipiskan viner. Nåväl.
En annan intressant aspekt är att såssarna inte inbjöds till förhandlingarna. Om man nu ville markera mot SD och visa en bred enighet så hade det väl varit önskvärt att bjuda in alla partier utom just SD. Intressant är också att integrations- och invandringspolitiken, ur SD:s synvinkel, backfire:ar. På grund av SD:s intåg i riksdagen känner regeringen att de tydligt måste markera, och gör alltså ganska radikala förändringar beträffande asylsökande och illegala immigranter. Frågan är hur frågan skulle behandlats om SD överhuvudtaget inte kommit in. Intressant att spekulera i!
/Bylla